Fick lite sovmorgon idag eftersom Sandra är hemma och är förskyld.

Pratade i telefon på förmiddagen och när jag lagt på så kommer Sallie och ställer sig brevid mig. Hon vinglar, har svansen mellan benen och huvudet lågt :( Nej, vad är det som är på tok?? Försöker locka på Sallie men hon vill inte gå. Tillslut så kommer hon och då ser jag att hon inte vill stödja på bakbenet. Många tankar far genom huvudet så jag ringer till Slöinge Djursjukhus. Jag känner genast en stor oro, samma oro som när Milou gick bort.

Veterinären säger att vi nog ska komma och hon förstår min oro. :)

Hos veterinären blir det undersökning och Sallie ömmar i knäet. Dom söver henne för röntgen. Bilderna visar ingen skada på skelettet men det är ett korsband som är skadat, som tur är, är det inte av. Hon ska gå på smärtstillande i 10 dagar, inga race, inga hopp, inga promenader i koppel på två veckor. Bara rastas i trädgården men ingen lek. Med andra ord, HELT STILLA, bara VILA!!!! Inga utställningar på 2 månader.

Ni som har wheaten terrier eller känner Sallie vet att detta inte blir lätt. Sallie är ju tokig när det kommer någon eller när det händer något roligt. Då hoppar och stutsar hon, upp och ner. Blir knäet inte bra så kan det i värsta fall bli operation och det vill vi ju helst undvika.

Hur hände detta då, undrar ni kanske. Igår när vi gick in i ringen så skyggade hon undan och jag trodde att hon kanske blev rädd för ett tält som blåste till. Jag skojade med henne och hon fick nys på korv som låg i gräset och sen var det inget mer med det. På kvällen när jag torkade hennes tassar, efter kvällspromenaden så ryckte hon åt sig sitt bakben. Jag tänkte att hon kanske iallafall hade gjort något tex trampat på en geting, så jag kände igenom benet och tassen men hon visade inget. Så det var inte förrän på förmiddagen idag som jag förstod att allt inte var bra. Veterinär trodde att hon gjort en snedvridning och därför skadat korsbandet. Hon tror också att det ska nog gå bra och läka sig själv.

Wheaten terrier är väldigt tåliga hundar och dom visar inte i första taget att dom har ont.

Till helgen var det ju planerat en utställning och att titta på en utställning, träffa många goda vänner och att träffa Sallies uppfödare från Irland. Hur det blir får de närmaste dagarna avgöra. Det blir ju iallafall ingen utställning.

Trevlig kväll!!