Dagarna rullar på och det är visst redan tisdag

Tidig lördagsmorgon körde jag till Öland och det ångrar jag verkligen inte. Jag funderade fram och tillbaka innan jag bestämde mig. Sallie var ju nyopererad, rejäl förskylning i kroppen och redan ganska många mil bakom ratten. Men det var annat som övervägde. Två "egen" dagar, många trevliga vänner och wheatenfolk, snygga och trevliga hundar, god kvällsmiddag, egen stuga, träffa Sallies uppfödare m.m Förskylningen blev inte bättre men man står ut bara man har trevligt, och det hade jag verkligen.

Sallies uppfödare, Frank Barry från Irland, visade sig vara en mycket trevlig man. Han tyckte det var väldigt tråkigt att inte Sallie var med för han hade sett framemot att få träffa henne men det var ännu viktigare att hon var hemma och blev frisk.  Frank gjorde ett otroligt bra jobb i utställningsringen på söndagen. Han tog god tid på sig och var väldigt noggrann. De hundar han tog fram var mycket fina och typiskt Irländska. Wheatenklubben Öst gjorde ett mycket bra jobb och prisbordet gick inte av för hackor, massor med glas från Glasriket och övriga sponsorer.

Jag träffade även Pia som jag har som bloggvän. Det var riktigt roligt. Hennes hundar gick det ganska bra för, helst unghunden.

På lördagskvällen åt vi middag på Lundegårds Camping. De severade potatisgratäng, fläskfile och svampsås. MUMS, MUMS, MUMS, helt enkelt -skit gott!!!

Jag körde från Öland vid 18 tiden i söndags och var hemma vid 22.30 Då var jag riktigt trött. Förskylningen hade tagit ett stadigt tag om mig och jag hade ju varit igång hela dagen.

Igår tog jag det mest lugnt, körde bara mamma till doktor och pratade i telefon.

Idag har jag kört henne igen till röntgen och doktorn. Inga större fel på henne men hon har en höft som värker så det blev medicin i några dagar och sen ny kontakt med doktorn. Min förskylning håller i sig men det har kanske blivit lite bättre. Johanna, Linn och Sandra är också lite rossliga så det verkar gå runt hos oss.